Finns det forntida Europeiska vapenlösa kampstilar?

Posted by | december 07, 2018 | Uncategorized | No Comments

Man vet att flera gamla kampkonster, inklusive svärdskonster, var medvetet utraderade under den viktorianska eran. Mycket av det som fanns innan blev aldrig nedskrivet, utan lärdes ut från mästare till elev.

Självklart så återfinns inte heller detta i någon större utsträckning i kulturlagren. Men generellt kan man nog våga sig påstå att finns det efterfrågan finns det tillgång – och eftersom människan har slagits sedan de fösta stammarna överträdde varandras gränser kan man nog utgå från att det alltid funnits kampkonster.

Det Engelska ordet ”Martial arts” har sitt ursprung i ”mars konster” den Romerska krigsguden Mars. Kampkonsten var ett verktyg för kampen – kriget. I och med att människor var mer praktiskt lagda förr än vad vi är idag så delades inte de olika aspekterna upp i stilar som det många gånger är idag. Vi tenderar att dela upp den i 3 olika kategorier i dag.

Vapen baserad kampkonst som tex. fäktning och kendo etc. med svärd stav kniv tex..

Upprättstående slag och spark stilar så som tex. boxning, kickboxning, thai boxning. Där man med hjälp av armar och ben utdelar slag, sparkar, knän eller armbågar etc.

 

 

Brottning som klassisk grekisk-romersk brottning, bjj, judo etc. Där man med olika grepp försöker få sin motståndare på fall för att kunna förmå honom att ge upp.
Dessa olika grenar har man med civiliserad tävling låtit utövandet blivit både tryggt och säkert

Med detta sagt finns det kampkonster som inkorporerar fler än en aspekt av kampen i sin stil tex.
Japansk Jiu Jitsu, Karaten, och Kung Fu så som tex. Wing Tsun där man har både använder sig av  sparkar, knän armbågar ,slag inkluderat med nedtagningar och markkamp, I Wing Tsun är dock inte målet att få den andra att ge upp utan att vinna i en kamp helt utan regler vare sig man står, sitter eller ligger.

 

 

Vi vet också att riddare och soldater var generellt tränade i brottning och olika brytgrepp – eftersom detta var väldigt användbart på ett slagfällt. Så med brynjor och olika rustningar kunde det naturligtvis inte vara så effektivt med sparkar och slag när motståndaren kommer huggande efter dig med ett svärd eller yxa, men brottningen var nog bra att ha till hands när man kom varandra in på livet. Att konfronteras mot en knivman även i dag när man själv är utan vapen är inget att rekommendera utan det är bättre att själv vara utrustad med någon form av vapen för att utjämna läget, efter som oddsen ökar att man bättre klarar sig.

Det är nog mest sannolikt att vapenlös kamp mest sågs som en form av konditions träning och underhållning än något att ha när det verkligen var krig.

I Asien blev dessa stilar populära i och med att det stiftades lagar för att folk inte fick beväpna sig. I Europa verkar det inte varit på samma sätt utan här är det möjligt att endast brottning och då i kombination med boxning var vanligt men som sagt mest som underhållning. Vi har dock några källor som bestrider detta till viss del, böcker som illustrerar vapenlös kamp mot vapen eller vapenlös kamp mellan två kombattanter. Hur som helst var detta säkert något som utvecklats inom det militära.

Det är ju inte för än på 1900 talet som brottning och boxning börjar ta fart bland vanligt folk, men då endast som sport.

.Men men kan ju som sagt anta att detta funnits sedan urtiden, fast då inte under sportmannamässiga former.

Så kort sagt kan man anta att brottning med slag spark knän och armbågar tränades av soldater – då det känns tryggt att anta att det nog inte var osannolikt att när svärd och yxor kom vinande runt öronen på folk och man var bröst emot bröst på varann också föll till marken och fortsatte kampen i ren självbevarelsedrift.

 

 

 

Men i Europa var nog den vapenlösa kampen mest en manlighets test av fysisk styrka och underhållning för de som såg på.

 

 

 

Av Patrik Gavelin